Nörderier och nostalgi

Posted: January 17, 2014 in Spelhobbyn
Tags: , , , , , , , , ,

Emma skriver:

När ögonen till slut vant sig vid att öppnas sådär JÄTTEtidigt igen efter julledigheten, och när hjärnan börjar hitta formen igen under arbetsdagarna, då kommer också planerna för årets gamerhändelsern som av bara farten. Det är riktigt mysigt att sitta i ett elduppvärmt kök med snödrivorna utanför och fundera över vilka äventyr året ska få innehålla. Eller snarare, vilka förutsättningar jag ska ge äventyren, för det går ju aldrig att veta i förväg vilka jublande, omtumlande och knasiga upplevelser som faller ut.

Årets absolut säkraste event för vår del är LinCon, Linköpings spelkonvent som går av stapeln under Kristi Himmelfärdshelgen. Vi var på en andra kick-off i början av januari för att stampa igång 2014 och växla upp planeringen ett snäpp. Ja, alltså… Jag har engagerat mig litegrann i år. Inte mycket, bara lite. Den hemtama och kära rollen som Grillchef är inte betungande och svår att hålla sig ifrån. Mats provar Logistik i år, inte som chef ens (han vann vad gäller att hålla oss i skinnet när det kommer till LinCon-engagemang). Med undantag för tre år som General för konventet har jag grillat i alla mina år (utom första året då jag var förvirrad, ny besökare). Första grillningen gled jag in i 2003, och sen var det kört.

Grillen 2005
På LinCon 2005 körde vi “Gangsta Grill”, då vi rev av ärmarna på tröjorna och använde som hårband resp armband. Tuffa som få… 😉

Här måste jag passa på att ge cred till dåtidens GrillMaster, Pelle Sandström (numera Nogéus), som gjorde att jag faktiskt kom tillbaka året efter. När jag hade vänt mina sista burgare 2003, var det Pelle som ropade efter mig och med ett uppmuntrande leende frågade: “Du kommer väl nästa år?”. Att som helt ny i gänget, organisationen och tillvaron som är LinCon få den bekräftelsen på att jag gjort ett bra jobb och att de ville ha mig tillbaka var oslagbart. Jag önskar att alla som någon gång börjar engagera sig i något ideellt får samma fråga, med samma värme! Jag gör mitt bästa varje år för att föra den uppskattningen vidare, och hoppas att Pelle kan förstå vilken god gärning han gjorde den där gången.

När vi ändå är inne på nostalgispåret, så plockade jag hem några barndomsspel från mina föräldrar förra helgen. Faster Agathas Testamente var ett spel som direkt stod ut i hyllan, och jag minns till och med delar av tv-reklamen för det. Inte konstigt att vi som 8-12-åringar ville ha det när det var mysig design, fullt med fällor att kasta våra motspelare i och nervositeten över vem som skulle sitta på vinsten när tiden var ute. Mats och jag testspelade, och nog märks det att det är ett barnspel. Nördiga som vi är började vi direkt fundera över regelmodifikationer som skulle göra det svårare, men vi hade en riktigt trevlig kväll med det även i ursprungsform (när vi väl hade byggt upp spelplanen, det var mer meck med fällorna och manickerna som skulle funka än vad jag mindes).

Faster Agathas Testamente

Faster Agathas Testamente

Hysteriskt roligt: i reglerna syns det också att det är skrivet för barn, bland annat har de beskrivit i detalj hur en spelare gör för att bluffa. “Eftersom du inte vill att dina motspelare ska få veta vilka spelbrickor som är dina, kan du BLUFFA genom att flytta andra spelbrickor än dina egna…” “Om [Fälla-kortet] stämmer överens med fällan, använder du det inte! Låtsas bara som om det var fel kort och behåll det!”

"Roligt och spännande!"

“Roligt och spännande!”

Jag passade också på att ta hem en hög med serietidningar som följt med i släkten länge och väl. Finn och Fiffi, en serie jag aldrig stött på i något annat sammanhang och som jag heller aldrig hört någon annan prata om (utom någon enstaka person). Serietidningarna har legat hemma hos farmor och farfar sedan vi var små, och jag tror de är pappas från början. De vi har är från 1979, och jag kan inte låta bli att förundras över hur länge de har hållt i gott skick trots generationer av barn som läst och läst om. De är rätt bra faktiskt, spännande och dyker ned i många olika genrer. Så, finns det någon som har samma uppväxtrelation till Finn och Fiffi som jag? Eller som hart hört talas om serien?

För att avsluta med en framåtblick över gamer-året så är peppen på topp just nu! Tre konvent (Prolog, GothCon och LinCon) är inbokade för min del, och det blir ett nutidslajv (Lindängens Riksinternat), ett fantasylajv (Made in Hessbrand, Krigshjärta) ett steampunklajv (Clockbottom) samt högst troligen ett milsim under året. Det är fantastiskt roligt att hobbyn har utvecklats åt så många håll, så att det finns arrangemang för alla smaker och stilar i princip året runt. Lyxproblemen som uppstår när jag tvingas välja i kalendern är förstås frustrerande, men det gör mig också lite stolt över att hobbyn nu erbjuder så många välgjorda arr att det inte går att åka på alla. Win!

Advertisements
Comments
  1. Tomas Lööw says:

    Finn och Fiffi!
    Jag hade ett album med dem när jag var liten; “Den lysande bumerangen”. Men nej, det verkar inte som om nästan någon känner till dem av någon anledning. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s