Archive for March, 2014

Post Convenit: Prolog

Posted: March 7, 2014 in Spelhobbyn
Tags: , ,

Emma skriver:

Förra helgen var jag iväg på lajvkonventet Prolog, ett event som körs fre-sön i Västerås en gång om året. Det är en mötesplats för lajvare från hela landet och alla genrer inom lajvhobbyn, med vad jag ser som ett underliggande fokus på att utveckla både sig själv och hobbyn. Föreläsningar, workshops, utvecklingsforum och kortare lajv avlöser varandra i ett späckat schema där det också brukar vara intressant att försöka få in någon slags oinbokad umgängestid med de andra som är där. I klassisk konventsstil blir det aningens mindre sömn än annars, inte bara på grund av sovsalsgolvens oförlåtande bemötande.

Något jag älskar med lajvare (och/eller lajvhobbyn) är den högst okomplicerade inställningen till att ses. Med några undantag träffar jag mina lajvvänner en eller max ett fåtal gånger varje år. På Prolog har jag störst chans att träffa många av dem samtidigt, vilket för mig är anledningen till att jag åker på konventet. Det som är skönt är dock att detta sällsynta träffande inte spelar någon roll, varken mellan träffar eller när de väl sker. Ingen förväntar sig någon nogsam, regelbunden kontakt och när vi sedan ses är det med stor glädje och utan ursäkter, förklaringar eller annat till varför vi inte setts tidigare. Det bara är så, och när vi ses är vi glada för det. Jag har märkt att jag mår bra av den avslappnade inställningen.

Knektbyxor på!

Knektbyxor på!

I år hade jag dock ett stort stressmoment med mig i bilden; de sablarns knektbyxorna jag nämnt i ett tidigare inlägg. Förmodligen det mest komplicerade jag har sytt och på en tidsram som var i det ambitiösaste laget… Jag skulle delta på ett lajv på Prolog där byxorna skulle användas, så det var ju bara att göra. Huja. Hög prestationsångest både innan och på plats, och helt utan referensramar till vad som var bra och vad som inte var det. Men lo and behold, för under de kunnigas granskande ögon var resultatet godkänt med beröm och de många fina, fina orden från folk runtomkring gjorde att jag kunde lugna ned mig sen. Tack! Ni har gjort mig modig nog att gå vidare i de här knektgalenskaperna!

Inför årets Prolog hade det pratats mycket om status och osäkerhet i offlajv-sammanhang där lajvhobbyn möts. Jag beundrar lajvhobbyn för dess självkritiskhet och förmåga att på egen hand föra sin utveckling framåt, det ser jag inte på samma sätt i andra spelhobbygrenar. Just den här diskussionen slutade dock för mig i en osäkerhet kring vad som förväntades av mig på konventet (Har jag status? Vilken då? Kommer jag bli ansedd som elak om jag bara umgås med de jag är avslappnad med? Kommer jag orka göra annat än det? Hur stor kommer min egen osäkerhet kring grupptillhörighet vara?). Då jag har en begränsad energitank som töms fortare i sociala situationer än annars är jag försiktig med var och hur jag rör mig nu för tiden, och jag försöker se till att det finns andrum (antingen i form av personer jag är trygg med eller fysiska, avskilda rum att dra sig undan till) oavsett tillställning.

På plats formar det sig för mig ofta konstellationer som jag hänger mer med än andra, även om jag däremellan är öppen och hejar och interagerar med många fler förstås. Det jag kan uppskatta är att det inte går att gissa innan hur sådana konstellationer kan se ut, och i år blev det en fantastisk helg av att djupdyka i relationer med tidigare “bekanta” och personer jag faktiskt knappt känt innan. Liksom på lajv älskar jag när det ur en gemensamt upplevd händelse eller situation kan uppstå en nära relation där kramar, skratt och personliga öppningar är en naturlig del. Tack till er, ni beundransvärda varelser.
Ja, självklart blev det mycket häng med några mer välkända personer, där relationerna bara plockar upp där vi var sist och i vissa fall fördjupas, i andra rullar vidare på den sköna nivå vi lagt den. Som önskat.

Fina props som vi dessutom fick behålla!

Fina props som vi dessutom fick behålla.

Rent konkret så gjorde jag faktiskt saker på konventet också. Det första lajvet var Krigshjärtas “Ängeln som inte vågade hoppa”, en blackboxvariant av den vid det här laget välkända fantasykampanjen. Så mycket fin rekvisita har jag aldrig sett på ett blackboxlajv! Alltifrån KH-versionen av dogtags till en trovärdig fallskärm för knektarna i fråga. Jag tycker att lajvet funkade trots den ovana off-miljön runtomkring, och vi fick mycket bra spel inom vår grupp. Sedan har jag svårt när det är akter och bryts ofta, med att komma in i känslostämning och påverkas som på längre lajv. Men det var fint och en mycket bra ingång till knektsidan av kampanjen. Och byxorna funkade bra! 😀

Därefter blev det ett spontaninhopp som detektiv på Cluedo-lajvet “Mordet på direktör Ingvar von Påfågel”. Roligt men utmattande! Jag är glad att jag hade nio poliser till mitt förfogande, annars hade det aldrig gått. Fina rollgestaltningar från alla misstänkta som verkligen inte gick att analysera till oskyldighet, någon av dem… Det slutade med att vi burade in tre av de tio misstänkta.

Lördagen inleds av tradition med lajvpresentationer, där arrangörerna för årets lajv får visa upp sina projekt och peppa folk till att anmäla sig. Den här punkten har vuxit under åren och nu var det ett oräkneligt antal lajv som presenterades. Häftigt! Det ger också en tydlig vink om trender i hobbyn, vilket jag tycker är roligt. Vikingakrigslajv med fokus på mer än strid samt 40-talslajv med fokus på människor och strömningar i en historieavgörande tid verkar vara grejen 2014. Min egen pepp smittades såklart av alla andras, så nu har jag gått från att ha tre säkra lajv 2014 till fyra säkra och en drös förmodliga. What to do, what to do..?

Jag fortsatte mitt eget utvecklingsprojekt med workshopen “Att spela en skitstövel”. Jag har spelat många “onda” roller som använt sig av list och manipulation, och det tycker jag att jag kan bra. Det jag har oändligt svårt för är att vara otrevlig i folks ansikten, och att upprätthålla det längre än en halvtimme. Där har jag en off-spärr som slår till och gör min rollgestaltning tråkig och förutsägbar. Jag gillar konkreta tips och listor, vilket var vad vi fick med oss från workshopen. Jag hade önskat mer praktiska inslag kring att prova olika skitstövel-beteenden i den säkra miljön som workshopen utgjorde, men man kan inte få allt. Däremot fick jag chansen att sätta ord på skitstövliga saker andras roller gjort som jag beundrar, vilket blir påfyllnad i arsenalen inför min egen insats som upplevt otrevlig i sommar (Made in Hessbrand).

Lajvets promo-bild från Prologsidan.

“The South Will Rise Again”
Lajvets promo-bild från Prologsidan.


Det som jag tar med mig mest ifrån ur Prolog 2014 blev dock lajvet “The South Will Rise Again”. Ett zombielajv inom ramen av stereotyper från den amerikanska södern kanske inte låter så tungt, men inrollningen som pågick nästan lika länge som själva lajvet gjorde verkligen sitt för att ge känsla åt karaktärerna. Jag spelade Smith, “the gun nut”. Han bodde med sin 95-åriga mamma ute i the Swamplands och ägnade dagarna åt jakt och att dricka öl med polarna på saloonen. Frånskild och med bara gamla mamma i gungstolen på frontporchen upptäckte jag att han minsann inte var så platt som det verkade, utan att han verkligen saknade kärleken i sitt liv och sökte efter den på ett djupare plan. När zombie-apokalypsen väl kom blev det extra viktigt för honom med en familjekonstellation, att vara en del av något att bry sig om. Ungefär i mitten av spelet offrade han sig därför för kvinnan som kommit att bli den främsta kandidaten för detta, och jag spelade resten av lajvet som zombie (vilket var superkul).

En aspekt av lajvet som gjorde det tyngre var att det i grund och botten handlade om att förlora sin mänsklighet. På tjugo kort hade vi skrivit personer och faktorer som var viktiga för rollerna, och inför varje scen fick vi satsa ett antal kort. Den som satsat minst i en scen där zombies dök upp dog. Den som satsade mest fick äga nästa scen (förenklat). Mina sista tre kort var kvinnan som nämnts ovan, Smiths bästa vän och hans självständighet. Ett omöjligt val att satsa något av dem. Och fint.

Ingen lajvpest här! Foto: K. Burbeck

Ingen lajvpest här!
Foto: K. Burbeck

Sista dagen började med en föreläsning om vad som händer med kroppen på lajv. Detta intresserar mig storligen eftersom jag själv märker att jag på lajv orkar mer, kan påverkas starkt av det som händer men ändå vara mentalt utvilad efteråt eller tappar hungerkänslorna, för att nämna några exempel. Föreläsningen innehöll en hel del medicinska förklaringar och lite effekter, mycket intressant! Jag önskar alltid mer mentalt fokus och rannsakning, så det kanske kan vara ämne för en uppföljare. Däremot kände jag inte igen mig på vissa aspekter, som att alla blir sjuka efter lajv. Jag blir inte sjuk, får inte lajvpesten. Någon enstaka gång har det hänt, men som regel inte. Och jag vet att jag utsätter min kropp för mer än någonsin annars, vilket borde sänka alla försvar. Vi kom efteråt fram till att det förmodligen har att göra med att lajv för mig är sådan rekreation och avslappning mentalt att kroppens eventuella stresspåslag inte får en kvardröjande negativ effekt, utan tvärtom. Något för mig att fundera mer på. Det kanske kan tyckas märkligt med tanke på vilka roller och situationer jag ofta spelar, men det är faktiskt avslappnande. Ett komplett avbrott från vardagsstressen, tror jag det blir, som möjliggör återhämtning på ett annat plan? Oavsett; lajv är bra skit.

Efter lunch var planen att jag skulle spontaninhoppa på ett spontanuppsatt lajv om våldtäktskultur; “Nice guys”. Vid det laget var jag så slutkörd i huvudet (sov extremt lite under helgen) att jag kände att jag inte skulle kunna ge lajvet vad det förtjänade samtidigt som det skulle ta för mycket på mig, så jag backade efter att ha fått hålla tillbaka tårarna under arrangörernas instruktionsexempel. Jag tror att det var ett mycket bra lajv och jag spelar det gärna någon annan gång.

Nu är det dags att blicka framåt mot lajvåret 2014, fundera på hur jag vill att min knektjacka ska se ut, om jag behöver sy grejer från tre århundraden i år samt om människorna som gjorde mitt Prolog så jäkla bra förstår att de gjorde det.

Advertisements