Archive for February, 2015

Emma skriver:
Vips så försvann snötäcket över en natt! Blåst, plusgrader och regn gjorde sitt medan vi sov. Nu möts vi av en i viss mån chockad gräsmatta som bokstavligen lagt sig platt under snön. Vår åkgräsklippare gick sönder i somras, så det blev lite sparsamt med klippandet inpå hösten där. Och fåren hade ny sommarhage, så de bidrog inte just till gräslängden heller tyvärr.

Jag kan inte låta bli att känna att det spritter i vårfingrarna med en gång. Om gräset inte var så platt hade jag dragit ut handjagaren och klippt en runda bara för att jag kan. Och spaden börjar ropa till oss där den hänger i redskapsboden. “Hallååå! Kom och gräääv!” Svårt att ignorera när solen lyser och odlingsplanerna hängts upp på kylen, likt en hägrande triumf till sommaren.

Vi gjorde ordentliga planer för allt möjligt i år. Det känns oerhört bra tycker vi båda, då det blir mer greppbart och hanterbart när vi ser vad som kommer att komma. Inte bara en lös tanke om att “bli självförsörjande på mat” utan faktiskt spalta upp vilken mat vi tänker börja med. Vad äter vi egentligen och hur mycket kan vi odla i år? När ska det förodlas och sås ut? När skördar vi? Kan vi så flera gånger på en säsong?

Skogstorps odlingsplan 2015. Bär och frukt står inte med, det sköter sig självt.

Skogstorps odlingsplan 2015. Bär och frukt står inte med, det sköter sig självt.

Den översiktliga årsplanen är också uppbyggd på sund balans, istället för galna ambitioner. Vi har haft mål för vad vi vill klara av i år, och sedan fördelat ut uppgifterna månadsvis. Tre saker per månad. Kanske fyra, om det krävs och någon sak är liten i insats. Vi valde också att skriva med helgevents vi åker iväg på, eftersom de faktiskt tar en av månadens fyra helger och samma andel energi. Rimlighet var ordet.

För februari ska vi till exempel göra en odlingsplan (klar!), slakta tupparna (imorrn) och åka på lajvkonvent (nästa helg). Överkomligt, roligt och en känsla av accomplishment när det är klart.

I fårhagen väntar vi på lammen. Tackorna är varierande grad av jättetjocka, men utifrån vad vi har sett av aktiviteterna med baggen så kan lammen komma någon gång mellan mars och maj. Ganska lång period att ha koll, men vi tror att det kommer gå bra. Just nu går fåren i en trädgårdshage där vi haft dem över vintern, så vi ser dem hela tiden när vi är hemma.

Baggen har också fått sitt pyssel. Vi upptäckte att han fällde lite päls på öronen, och att huden verkade torr och flagig därunder. Veterinären rådde oss att klippa lite så huden fick lufta, för tydligen kan det bli värmekli och liknande av deras supertäta päls.

Sagt och gjort; ut med saxen i hagen. Och han stod så snällt still och myste med ljudliga grymtningar när pälsen föll till marken. En fantastisk bagge, lilla Bane. Nu också med inverterade polisonger!

Vår fina, snälla Bane (här med fulla polisonger).

Vår fina, snälla Bane (här med fulla polisonger).

Emma skriver:

Vem kan motstå den här iPhonen egentligen?!

Vem kan motstå den här iPhonen egentligen?!

Det här med minuter som försvinner bort i det svarta hålet som inte syns? Jomenvisst, det drabbar oss här på landet också! Sociala medier idag är utformade med snabba belöningar, ökande behov av input för det ökade behovet av feedback, och formuleringar som retar nyfikenheten något olidligt. Självklart faller jag för det.

Men det är först när jag stängt ned som jag märker att minutrarna givit sig av till det förlovade landet, och att jag inte bara kollat vad klockan var/om alarmet var satt/när bussen skulle gå. Woops.

Facebook i synnerhet är den stora boven för min del. Och där har det kommit att bli ett stressmoment numera, som jag behöver finna på knep för att slippa ifrån. Jag vill ännu inte ta bort facebook helt, eftersom det för mig är den främsta kontaktvägen med större delen av min bekantskapskrets (som bor långt bort). Jag uppskattar de låga trösklarna i kontaktsättet, och eventplaneringen som facebook har.

Knepen då? För mig blev det tre:

Nyligen valde jag att gå ur alla grupper jag verkligen inte hade behov av eller som stressade mig även när jag inte läste i dem. Jag avföljde en massa likeade sidor och strukturerade om lite i mina listor. Det var mycket bra.

Dessutom har jag en regel som säger “inget facebook efter 21.00”. Det är ibland en klurig regel att följa, men en oerhört bra sådan för min sinnesro. Det har att göra med att jag måste varva ned hjärnan utan för mycket snabba intryck innan sovdags, så att sätta en spärr med fast tid snarare än “en halvtimme innan läggdags” har visat sig effektivt och bra. Även om jag knotar ibland (nån kan ju ha skrivit nåt roligt svar på nåt jag skrev!).

Och, till syvende och sist, så är den hittills oslagbart bästa förändringen vi gjort den om skärmfria dagar.

Måndag och torsdag är skärmfria dagar. Det betyder att det inte är okej med tv, dator eller mobil från och med efter jobbet till och med kl 21 (då facebook ändå är förbjudet, men vi kan vilja se ett tv-program eller slappspela tv-spel som sista avslappningsgrej för kvällen).

Snöskulptera med fåren, ett mycket bra skärmfritt alternativ!

Snöskulptera med fåren, ett mycket bra skärmfritt alternativ!

Hittills har vi provat ett par veckor, och uppskattar det mycket. Närvaron och nuet infaller likt en länge efterlängtad gäst, och ögonen och hjärnan vilar på ett sätt som känns sunt. Vi får också såna där saker gjorda som liksom legat och stuckit i borde-nerven länge (byta glödlampa/olja dörren/fixa trycket i vattenpumpen/etc). Häromdagen lekte vi i en timme med alla fyra katterna samtidigt, vilket gjorde oss mer slut än de (de kan nämligen inte leka tillsammans eller med samma leksak, så vi behöver ha koll på fyra hörn, fyra prylar, fyra katter och fyra upphöjt till tre möjliga interaktioner som kan komma när som helst). Men det var roligt, och gjorde att katten med lägst rang vågade sig på att sova i vårt sovrum senare.

Självklart skäms jag för att det ska behövas skärmfria dagar för att komma på hur mysigt det är att ta tid till djuren, varandra eller sig själv istället för det Stora Nätet. Men själva regeln i det gör att det blir omöjligt att fuska (för mig i alla fall), och då hjälps jag liksom ur loopen. De där mellanminuterna rinner inte längre iväg på internet när ingen ser. Det gör under för lugnet. Och eftersom onsdagar är ridning hela kvällen, och helgerna oftast ägnas åt annat, så blir det rätt mycket icke-internettid per vecka ändå. Det är nice.

Vad skulle du göra på din skärmfria dag?