Emma skriver:
Vips så försvann snötäcket över en natt! Blåst, plusgrader och regn gjorde sitt medan vi sov. Nu möts vi av en i viss mån chockad gräsmatta som bokstavligen lagt sig platt under snön. Vår åkgräsklippare gick sönder i somras, så det blev lite sparsamt med klippandet inpå hösten där. Och fåren hade ny sommarhage, så de bidrog inte just till gräslängden heller tyvärr.
Jag kan inte låta bli att känna att det spritter i vårfingrarna med en gång. Om gräset inte var så platt hade jag dragit ut handjagaren och klippt en runda bara för att jag kan. Och spaden börjar ropa till oss där den hänger i redskapsboden. “Hallååå! Kom och gräääv!” Svårt att ignorera när solen lyser och odlingsplanerna hängts upp på kylen, likt en hägrande triumf till sommaren.
Vi gjorde ordentliga planer för allt möjligt i år. Det känns oerhört bra tycker vi båda, då det blir mer greppbart och hanterbart när vi ser vad som kommer att komma. Inte bara en lös tanke om att “bli självförsörjande på mat” utan faktiskt spalta upp vilken mat vi tänker börja med. Vad äter vi egentligen och hur mycket kan vi odla i år? När ska det förodlas och sås ut? När skördar vi? Kan vi så flera gånger på en säsong?
Den översiktliga årsplanen är också uppbyggd på sund balans, istället för galna ambitioner. Vi har haft mål för vad vi vill klara av i år, och sedan fördelat ut uppgifterna månadsvis. Tre saker per månad. Kanske fyra, om det krävs och någon sak är liten i insats. Vi valde också att skriva med helgevents vi åker iväg på, eftersom de faktiskt tar en av månadens fyra helger och samma andel energi. Rimlighet var ordet.
För februari ska vi till exempel göra en odlingsplan (klar!), slakta tupparna (imorrn) och åka på lajvkonvent (nästa helg). Överkomligt, roligt och en känsla av accomplishment när det är klart.
I fårhagen väntar vi på lammen. Tackorna är varierande grad av jättetjocka, men utifrån vad vi har sett av aktiviteterna med baggen så kan lammen komma någon gång mellan mars och maj. Ganska lång period att ha koll, men vi tror att det kommer gå bra. Just nu går fåren i en trädgårdshage där vi haft dem över vintern, så vi ser dem hela tiden när vi är hemma.
Baggen har också fått sitt pyssel. Vi upptäckte att han fällde lite päls på öronen, och att huden verkade torr och flagig därunder. Veterinären rådde oss att klippa lite så huden fick lufta, för tydligen kan det bli värmekli och liknande av deras supertäta päls.
Sagt och gjort; ut med saxen i hagen. Och han stod så snällt still och myste med ljudliga grymtningar när pälsen föll till marken. En fantastisk bagge, lilla Bane. Nu också med inverterade polisonger!