Archive for January, 2016

Ett avundsvärt liv?

Posted: January 18, 2016 in Livet på landet

Vi lever lite annorlunda än de flesta av våra jämnåriga (och yngre, och äldre) vänner. Okej, kanske mycket annorlunda. Vi är medvetna om det, men tänker oftast på skillnaderna som olika vardagsrutiner där våra är mer utomhus och kanske mer fysiska (t ex det här med att elda upphuggen ved för att värma huset) än våra vänners. Ändå blir vi fortfarande, fyra år som lantisar senare, lite överraskade varje gång vi får reaktioner från omgivningen.

De vanligaste reaktionerna är nog beundran respektive tveksam oförståelse.
“Wow, ni verkar leva så perfekt! Avundsvärt!”
respektive
“Men… blir ni inte trötta på det?”

Det är ett fantastiskt liv på många sätt, framförallt för att vi har valt det själva. Vi strävar såklart efter nivåer eller lägen där vi inte är ännu, precis som alla andra. Men vi tog ett stort steg när vi flyttade ut på landet (och förmodligen det mest skrämmande). Efter att ha pratat om drömmen om lantliv med djur och självförsörjning länge, var det till slut känslan av att det var viktigare än rädslan för att det inte skulle funka som gjorde det. Vi kastade oss ut, och hittade ett för oss perfekt ställe där vi kunde säga att eventuella utmaningar, ja, de löser vi!

Att båda är beredda på vad vi ger oss in på är oändligt viktigt. Att båda är med på besluten vi tar och kan backa upp dem, likaså. Det håller inte att den ena lider av att gå ut i -15 graders kyla för att slå hål på djurens isvatten, om bara den andra brinner för djur som dricker vatten utomhus på vintern. Det håller inte att den ena hatar att mocka bajs, om bara den andra brinner för produkterna djuren ger. Och så vidare.

Kanske är kärnan kommunikation även i sådana här avseenden. För hur idylliska facebook-bilder det än kan ploppa upp, och hur avundsvärt det än kan vara i tanken, så är det slitigt. Det är kallt. Det är ett ständigt planerande. Det är så jäkla vuxentrist emellanåt, med saker som behövs för att livet ska funka (när bilen går sönder, eller stoppet i alla avlopp samtidigt, eller sotning på en dag som absolut inte passar) när vi bor såhär eget. Men den tunga aspekten av det överväger aldrig det det ger, för oss. För oss har valet kommit och gått, vi gjorde det och det var helt rätt. Som någon sa: om dina drömmar inte skrämmer dig, så är de för små.

Och förmodligen hjälper det så mycket att hitta rätt person att drömma tillsammans med. Kommunikationen har funnits där från dag ett, och är i det liv vi lever viktigare än allt annat. Ur kommunikationen kommer den trygghet som möjliggör alla aspekter för oss, och som också gör att vi kan turas om att bära varandra när det är tungt. Genom kommunikationen bekräftar vi att vi är på samma planhalva, på samma boksida, på samma rad, i små och stora frågor. Att inte skaffa barn t ex, något vi har varit överens om från början men som vi ändå tar upp då och då för att kolla av. Nej, fortfarande ingen lust med det. Bra, då vet vi. Då har vi en gemensam överenskommelse som båda är nöjda med.

Eller att vi valt att leva tillsammans som enda kärleksrelation, men att ha en öppen relation i övriga aspekter. Den trygghet och kommunikation som krävs för det har aldrig varit krystad för oss, den säkerhet vi haft på oss som enhet har aldrig svajat. Däremot har samhällskonventioner och gammalt bagage skrapat naglarna längs griffeltavlan, och vi har pratat oss igenom det många gånger. Vi ser att det är ett mått på hur stabila vi är med varandra, att vi inte begränsar varandra i den monogama normen. Det ger också ett lugn i hur vi förhåller oss till varandra och till andras livsval. Så länge överenskommelsen är frivilligt underskriven av alla inblandade, ger det en större bild av livet än vad vi hade upplevt i en “stängd” relation.

Och ja, det kanske är avundsvärt. Vi skattar oss ofantligt lyckliga som hittat så rätt, och som har en partner som stöttar en i att växa, dagligen. Vi älskar tystnaden när vi kommer hem, det dova gnägget från en hungrig häst och snökraset under stövlarna när vi hämtar in ägg från hönshuset. Vi älskar också när hästarna är täckta i lera ända in i öronen och vi egentligen är dödströtta efter en jobbdag, eller när vi måste gå upp fast det är 12 grader i huset för att vi inte hann elda dagen innan. Även om vi muttrar och klagar ibland.

Vi tror att det liv som kan verka avundsvärt med all säkerhet är uppnåeligt för alla som vill, så länge de pratar med varandra. Så länge drömmarna delas och nystas i, och växer till att bli gemensamma mål. Så länge det inte döljs några hemligheter kommer ett “vi” fortsätta vara ett “oss”. Då kommer också det egna, stabila och avundsvärda livet skapas dynamiskt och i den riktning som är rätt för de inblandade. Våga bara berätta för varandra om drömmarna. Även de allra största.

IMG_2852

Advertisements