Mysteriet med misär

Posted: February 25, 2017 in Spelhobbyn
Tags: , , , ,

Ibland, när hon kände sig starkare, höjde hon blicken och tittade på trädkronorna högt där ovanför. Så skarpa färger, skimrande grönt i solljuset på ett sätt som ingenting nere på marken kunde efterlikna. Det förundrade henne, att något så vackert kunde finnas på en så smutsig och förstörd plats som Kreuzstern. Att träden fortsatte växa där utanför stängslet, till och med inne bland minorna, och sträckte in sina stolta grenar som ett tak över fångarna i Kreuzstern A och B. En symbol för frihet, och för att de var bortglömda. Världen snurrade på därutanför, men här inne var varje dag sig lik.

Krigshjärta VI: Svart Vatten (2013)

Emma skriver:
Det här inlägget kommer att handla om fenomenet misärlajv, vilket har kommit att bli en tydlig genre inom lajvhobbyn. Jag kommer inte att ta upp vad lajv är eller hur det går till (det går att läsa om här istället, t ex).

Min bild är att de flesta som hör talas om misärlajvande för första gången tänker två saker:
1. Misär = sova i kall lera, äta möglig bark och borsta tänderna med sten.
2. Varför vill någon utsätta sig för det på sin fritid???

Den fysiska aspekten av misärlajv är absolut en faktor i att sätta stämning och upplevelse. Ett fångläger på en idyllisk äng vid en pittoresk sjö är kanske mindre misärigt än om det låg i en lerig grop i ett grustag. Samtidigt kan misärlajv med fördel spelas utan några scenografiska intryck alls i blackbox-form (dvs i ett neutralt rum, t ex en danssal) utan att för den delen vara mindre tungt.

Filippa "Snöret" Strand, Desperatia (2009)

Filippa “Snöret” Strand, mänsklig handelsvara (Desperatia, 2009)

Angelica Gerenius (Lindängens Riksinternat (2014))

Angelica Gerenius, överklasselev åk 1 (Lindängens Riksinternat, 2014)

Misärlajv kan se väldigt olika ut, men ha samma tyngd i story och upplevelse.

Vad spelaren utsätts för behöver inte heller vara samma sak som det rollen utsätts för. Det går alltid att bryta ett lajv och ta en paus, äta lite av sin medhavda choklad eller värma sig i off-rummet. Lajv ska vara en säker miljö. (Inom misärlajvsgenren har konceptet “player fatigue” börjat utforskas på senare år, där tanken är att om spelaren exempelvis är riktigt trött så kan det ge en djupare upplevelse/inlevelse i en roll som drabbats av utmattning. Fortfarande på ett säkert sätt, naturligtvis.)

Jag hävdar dock att misärlajv framförallt baseras på rollens story och därmed det psykologiska. Om misärlajv var en filmgenre, skulle det förmodligen klassas som psykologiskt drama eller thriller. Teman för misärlajven är nästan alltid utsatta situationer med svåra val och ständigt närvarande lidande i någon form. Exempel kan vara överlevande från ett flyktingläger, vardagen på en pennalistisk internatskola eller ett julfirande med en gravt dysfunktionell familj. Gemensamma faktorer i misärlajv är att det inte ska gå att lyckas, valen du gör ska leda till att du försakar något som också är viktigt. Det finns inga lyckliga slut, och vägen dit är kantad av inre och/eller yttre lidande.

He buries the doll in the grass. A shallow cavity in the ground, two hands wide. It’s nothing much, but in a world where farewells were lost in time with the mass graves, it’s enough. He unscrews the cork from the new bottle, and pours the ashes of his dead daughter into the hollow as well. She tries to hold the candle steady for him, doesn’t let go to wipe away the tears that paint patterns of sorrow on her face.

Hinterland (2015)

På lajv är det vad du skapar och möter i dina medspelare som formar din spelupplevelse. Alla är huvudroller i sin egen “film”. I och med att misären (enligt mig) kommer ur rollens story, går det därmed att misärlajva på spel som i sig inte är klassade som misärlajv. Jag har själv misärlajvat på bofferfantasylajv såväl som på airsoftscenarion, även om andra runtomkring spelat på helt andra aspekter och inte alls haft någon misär i sin story. Det går utmärkt.

Frågan om varför någon frivilligt väljer att utsätta sig för tungt mentalt spel och lidande har förmodligen lika många svar som det finns misärlajvare. För min egen del, med risk för att låta outhärdligt pretentiös, lajvar jag för att utvecklas och lära mig saker om mig själv och andra. Genom att försätta mig i situationer jag (högst troligen) aldrig kommer att råka ut för i mitt privatliv, kan jag i en trygg, avgränsad miljö få en kort inblick i hur det skulle kunna vara och hur jag skulle reagera i sådana situationer. Eller testa att reagera på sätt jag aldrig skulle göra privat, och se vilka effekter det får på andra. Eller testa att tillskriva mig åsikter och ståndpunkter långt från mina privata, för att få en förståelse för de som tycker så i verkligheten (och därmed överbrygga missförstånd i kontakt med dessa).

She slams him against the wall, getting the result of a moment without a smile.
“Why are you smiling?! Are you listening to me? You’re nothing! I hate you! For all this time, for every time you’ve extinguished the flame inside me, I hate you! And why would you do that, when we’re the same?!”

Do Androids Dream (2017)

Jag hör ibland att det finns en tanke om att misärlajva för att mer uppskatta sin vardag när man kommer hem. På ett sätt ja; saker vi tar för givet kan kännas långt mer uppskattade efter ett misärlajv (mat, rinnande vatten, fred, social stabilitet). Samtidigt vill jag aldrig mena att jag åker på misärlajv för att lida nog för att det ska vara skönt att komma hem. Jag lajvar för upplevelsen när den pågår och det den ger mig i form av lärdomar. Jag lider inte privat på ett misärlajv, jag är mitt inne i en stark historia där jag inte bara är åskådare, utan aktiv deltagare.

Lajv kan aldrig ersätta eller sägas vara identisk med en verklig upplevelse av den spelade situationen. En papperslös flykting kan inte “avbryta spelet” och gå in i ett off-rum för att äta en macka. En döende HIV-patient kan inte resa sig och gå när “lajvet är slut”. Men att fysiskt och mentalt gå in i ett scenario som belyser svåra/tunga ämnen ger en förstahandsupplevelse som vida överstiger vad det innebär att bara läsa eller höra om ämnet. Det är min fulla övertygelse att alla skulle må bra av att lajva ibland, och att vi skulle kunna överbrygga många konflikter baserade på just oförståelse för varandras utgångspunkt genom att lajva varandras historier.

We move on in search of the US troops we no longer ascribe the term “friendlies” to, changed forever by the encounters that took place this night and the entangled truths that have been revealed to us. Will I write their story? I don’t know. It’s my story as well now, and I’m a long way from making peace with that fact. I let the shadows of the trees swallow me as we leave the empty building behind, allow myself to be empty of everything but night air for the time being. When dawn comes, I might be able to think again, but for now I’m just alive.

Alive.

Fun to be had (2009)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s