Archive for the ‘Survivalism’ Category

Det händer då och då att vi får strömavbrott härute. Det brukar inte vara några konstigheter och det går fort att lösa. Sist vi fick strömavbrott, en tisdag för ett par veckor sedan, var det dock något mer spännande än så. Hälften av grejerna funkade, hälften funkade litegrann och den tredje hälften funkade inte alls. De som är lite listigare på ellära kunde då tydligen sluta sig till att det var en fas i någon trefaskoppling som gått. Till saken hör dels att vi har fyra proppskåp i olika byggnader + utomhus, vars proppar överlappar områden med varandra, och dels att proppskåpet med våra huvudsäkringar är omgivet av en förbjuden och farlig atmosfär.

img_5047

Se så farligt det ser ut!

När vi flyttade in fick vi höra att det där skåpet fick vi aldrig röra, för det var starkströmsledningen från elbolaget som gick upp där, och den var farlig och vi fick inte råka pilla på fel saker. Några år senare visade en elektriker att de flesta grejerna i skåpet var våra, och att vi definitivt borde byta några proppar där. Jahopp. Så numera kollar vi ändå där och bytte flera proppar den här gången också (för säkerhets skull, även om ingen verkade ha gått).

Men på onsdagen, när vi trott att vi fått tillbaka all el, visade det sig ganska abrupt att vi var utan vatten. Pumpen som drar upp vatten till våra ledningar var död och tanken hade inte fyllts på. I det här läget visste vi inte om det fortfarande var ett elfel eller om pumpen gått sönder (den har ändå några år på nacken). Mats ägnade timmar åt att felsöka och trixa, men det finns ju en gräns för vad man bör göra på egen hand i sådana där proppskåp.

På grund av ett tight schema i övriga livet, hade vi inte möjlighet att få ut en elektriker förrän på fredagen. Han kom, sjukt oinspirerad, och berättade för oss att vi borde byta en propp. Inte så pepp på fredagseftermiddagsjobb, tydligen. Sedan blev det helg, och inte förrän på måndagen fick vi tag på elbolaget som kunde skicka ut någon.

De som kom då, visade sig dock bara vara auktoriserade att titta i det Farliga Elskåpet, eftersom det var dit deras nät sträckte sig. Alla tummar hölls för att det ändå var något där i som gick att lösa. Med en del grymtanden och slit lyckades de i alla fall byta bottenplattorna “bakom” propparna, som tydligen inte sett dagens ljus sedan “tidernas begynnelse” (källa: elnissen). Naturligtvis kom den inbokade sotaren exakt samtidigt, vilket kunde blivit knöligt då han behöver el för stoftsugen. Med hantverkartyper både på taket och i skåpen och runtomkring i trädgården samt begränsad stämning pga inget vatten i sex dagar, var det en sån där situation man hoppas att man ska kunna skratta åt efteråt.

img_5025

Sotarbesök eller fängelselajv..?

Till slut, på kvällen när vi båda var hemma, kunde vi testa vattenpumpen igen. Och den funkade! Det attackdåliga skramlet som medföljde starten visade sig som tur var bero på ett slarvigt ditsatt lock, och inte en förestående explosion. Tjoho!

Vilken lättnad, det här med rinnande vatten. Det är så fånigt hur skönt det kändes att vrida på kranen och få ut vatten inomhus, efter bara sex dagar. I stora delar av världen bor folk helt utan rinnande vatten alltid, och går mil med hinkar för att hämta. Bortskämda är vi. Det är nyttigt att påminnas om sådant där ibland, faktiskt.

img_5029

Dunkar, hinkar och våtservetter!
Och ingen tvätt den veckan.

Det som också är kul att få prova, är om vi klarar det. Och det gjorde vi faktiskt galant! Vi har ett antal reservdunkar som står påfyllda just för sådana här tillfällen. Nu hade vi tur med timingen så regntunnan var nästan full, där vattnet då går till djur och spolning i toan. Det rena vattnet i dunkarna gick till att dricka, laga mat och den mest nödvändiga disken. Ja, och dusch förstås. Värma kannor med vatten och hälla omkring är inte optimalt, men ren blir man (under mycket pip och skrik innan temperaturen kom över kallskafferi-nivå. Emma påmindes raskt om bagarens dusch i Kastaria-byn, för den som minns…). Vi hittade också ett kvarglömt paket våtservetter från någons bebisbesök, vilket funkade utmärkt för enklare handtvätt. Och stenbrottssjön är ju guld värd i sådana här lägen, både för djuren och till annat om det hade krävts.

Slutsats: Det känns fint att vara kapabel nog även för en vecka utan vatten. Nu blir det att se över rutiner så vi kan förlänga tiden vi tror vi klarar det till minst det dubbla!

Advertisements

Emma skriver:

Vår tredje nyårsafton i Skogstorp! Väldigt mycket mindre snö än förra gången, och stämningen var väldigt pösig för att säga något. Eller, det beror väl på hur man ser det förstås, jag satt och trixade med bloggverktyg på internätet (pösig) medan Mats gav sig på att såga upp stocklagret som legat sedan vi flyttade in (inte pösig).

Mats med motorsågen, ett bra sätt att tillbringa nyårsafton!

Mats med motorsågen, ett bra sätt att tillbringa nyårsafton!

Vid inflytt fick vi ta över galet mycket utrustning för en billig penning från förra ägaren, vilket vi är evigt tacksamma för. Däribland tre motorsågar och fem års upphuggen ved, plus två år i stock. Kommentaren när han erbjöd oss det var att han hade flyttat in utan en enda pinal, och ville ge oss möjligheter han inte hade då. Fantastiskt fint (även om det påminner mig hemskt mycket om Lestat i Anne Rice’s vampyrserie, när han gång på gång erbjuder döden eller ett liv som vampyr till sina offer; “I want you to have the choice I never had…”)!

Nu ska det bara kapas upp också, och det kommer ta sin lilla tid märkte jag när jag skulle påbörja arbetet som i icke-pösig. Vedkapen är väldigt låg i sin utformning och jag hittade inget bra att ställa upp den på. Det blev därför “vedkapning-på-huk”, en mycket känd icke-ergonomisk övning som inte rekommenderas till personer över 10 år. Att hugga för hand gör vi för det mesta, men det var en del riktiga klossar i den där högen som krävde lite maskinellt inflytande för att det skulle ta rimligt lång (kort) tid. Jag inser att jag hela mitt liv brustit i förståelsen för den lyx det innebär att ha en vedkap.

Löwenherz. Det här exemplaret fick Mats tag i via en begagnade-spel-butik i USA.

Löwenherz. Det här exemplaret fick Mats tag i via en begagnade-spel-butik i USA.

Nyårskvällen spenderades sedan på tu man hand, som kommit att bli vår tradition här i Skogstorp. Vi klädde upp oss lite fint, och gjorde som brukligt egen plankstek (bästa nyårsmålet!) följt av avancerade brädspel fram till midnatt. Löwenherz brukar det bli, jämt som bara attan mellan oss två, vilket följdes av ett parti Elder Sign som är periodens heta här i stugan. Tyvärr har Löwenherz slutat tillverkas i originalutformning, men får ni möjlighet så spela det! Grymt bra och välbalanserat strategispel!

När det började smälla sedan gick vi ut på närmaste åker och beskådade spektaklet i samhällena runtom som lyste upp himlen. Kissen var lite småorolig, ville gärna hålla sig nära, och fåren var vakna vid midnatt vilket är okarakteristiskt. Mest påverkades hönsen dock, ungtupparna tog i och gol i högan sky tills det slutade smälla. Det lät inte som varningsrop, utan mer som hävdelsebehov. Vilket ungtupparna i och för sig har så det räcker och blir över av. Kanske trodde de helt enkelt att det var morgon med alla ljussken på himlen.

Vi hade kommit överens om att inte ha nyårslöften, vilket vi i och för sig aldrig brukar ha, men inspirerad av Arnold Schwarzeneggers självbiografi ville jag snarare ha några nyårsmål att uppfyllas i så stor utsträckning det är möjligt. Det känns inte lika mycket som ett luddigt löfte till någon outtalad andra part, utan mer konkret och görbart. Mats hakade på, så vi följde den SMARTa linjen och satte upp specifika, mätbara, etc, mål som kändes relevanta. Ett var träningsfokuserat, och sedan för min del gällde det bland annat livsmål kring att göra det jag vill bidra till världen med, samt att lära mig något nytt. För 2014 blir det pistolskytte jag ser fram emot att lära mig!

Vi är båda mitt i processen att ta jägarexamen (teorin är avklarad, vi ska bara skjuta upp) vilket vi siktar på att fixa i vår. Det jag märkte var dock att de stora kulvapnena var väldigt tunga och jag tänker att pistolskytte ger mig en möjlighet att träna hand-öga-koordinationen på ett mer hanterbart sätt först. Plus att det känns roligt också, förstås. Och min fysiska koordinationsförmåga skulle må bra av lite hårdträning för den delen (jag anser det dock vara en talang att kunna “snubbla” och ramla omkull när man står still).

Hemmagjord plankstek! I år var dock enbart moset från egen skörd, det får bli bättring till nästa gång.

Hemmagjord plankstek! I år var dock enbart moset från egen skörd, det får bli bättring till nästa gång.

Innan vi flyttade ut på landet hade vi läst mycket på forum och sajter kring vad hur vi skulle gå tillväga för att uppfylla det vi ville. Det som genomgående skrevs överallt var att när man bor på landet så finns det alltid något att göra. “Jaja”, tänkte vi, “vi vet nog hur vi kan göra färdigt och avgränsa”. Hah!

Nu har vi bott här i strax över två år, vilket är magiskt. Det känns som om vi alltid bott här, som att tiden inne i stan är någon skum dröm som kanske inte hänt. Vi är väldigt glada att vi flyttade ut på vinterhalvåret, för det gav oss tid att planera utan att känna att de aktiva månaderna rann iväg. Och även om vi tyckte att vi var rimliga och resonliga i våra första projekt, så visade sig det mesta vara större än vi trott, och leda till nya delmål, nya lärdomar och ny inspiration.

Vinterträdgård 2012

Vinterträdgård 2012

För lärt oss, det har vi banne mig gjort dagligen härute. Vi har som policy att inte skaffa några djur innan vi vet hur de bäst ska bo, utfodras och hanteras, vilket har medfört många timmars egenstudier (främst på alternativ.nu som är en fantastisk sida för självförsörjning) och byggprojekt. Men med eget vatten, eget avlopp och eget ansvar för hus och trädgård så kommer också praktiska lärdomar vare sig man vill det eller inte. Efter det första nyåret utan vatten var vi hemskt nöjda med vår sparade vattendepå för nödsituationer, och kunde utvärdera den. Efter någon vecka utan fungerande spolmekanism i toan här under hösten kunde vi konstatera att sånt ska vi inte peta med utan lämna till proffsen. Och bilarna… så mycket meck. Vi har byggt hönsgård och fårhus och grillplats, grävt potatisland och huggit ved och bankat stängselstolp.

Och alltihop är alldeles, alldeles underbart! För känslan av att vara kapabel nog att lösa problem och snårigheter själv är oslagbar. Att kunna stå på egna ben, att inte vara beroende av någon annan… Det inte bara exalterar, det ger också motivation att lära sig mer, prova mer, våga mer.

När vi tänker på vad vi hunnit med på de här två åren känns det väldigt hoppfullt inför framtiden, och vi tror definitivt att vi kommer uppnå våra drömmar och mål. Vinterplanen i år är att sätta oss ned och räkna på vad vi gör av med under ett år och av vad, så vi kan göra en anpassad plan för odling 2014. Dessutom har vi satt upp mål för träning, hobbytid och hus som blir istället för nyårslöften, vilket känns mycket bra (mer om det i separat inlägg).

Gott nytt år önskar vi och alla djuren!

Våra gutefår

Våra gutefår Bistra, Brynhilde, Brylla och Birka.

PS. Emma vill bara tillägga att hon är jäklarns nöjd över att ha pingat in 5000 poäng i vårt hemmagjorda zombieapokalypsträningsspel sådär dan innan nyårsafton (mer om det också i separat inlägg). Win! DS.