Sommaren med djuren

50% av årets kycklingar

Sommar med djur innebär alltid lite av en andningspaus, eftersom de kan vara ute dygnet runt (inte hönsen pga grävlingar), alla djurbebisar har kommit, de har fräsch mat i form av gräs utan att behöva tillskott av hö och vi behöver inte hacka is och bära varmvatten hos dem. Fokus blir istället på upprustning av hagstaket, storstäd i stallet, röjning i trädgården och andra projekt på gården.

Här kommer dock en liten uppdatering om vad som har hänt på djurfronten hos oss den här sommaren:

Bjurholmstuppen

Hönsen
I år fick fyra av våra höns åka på kollo hos en av Mats arbetskamrater. De kom tillbaka så tjocka och med glänsande fjädrar, så de verkar haft det mycket bra! Då vår tidigare tupp visade sig vara steril (vi försökte många omgångar med ägg utan kycklingar), började vi se oss om efter en ny. Efter tips valde vi att ta hem en Bjurholmstupp från Valla 4H-gård. Han var inte så gammal och hade ännu inte utvecklat sitt omhändertagande tuppbeteende, men det kommer nu. Bjurholmshönsen är en svensk lantras som räknas som utrotningshotad, så det känns viktigt och roligt att kunna erbjuda ett hem. Den här gången fanns inga hönor av samma ras till honom, men framöver kanske vi hittar några sådana också. Och till slut fick vi i alla fall två kycklingar, efter att ha varit djurvakt åt Mats bror med familj och fick med oss några befruktade ägg hem.

---

Fåren

Elminster i mitten, ca 3,5 mån gammal.

Efter att vi sålde baggen och två tackor i våras (enl plan), och sedan förlorade en tacka och hennes lamm vid lamningen i maj (ej enl plan), hade vår fårbesättning minskat drastiskt. Vi provade förra året att ha lite fler, men vi återgår nu till det “optimala antalet för en liten självhushållningsgård” (enl gammal fårbondekunskap); nämligen fyra tackor och en bagge. Ironiskt nog blev alla våra egna lamm i år baggar, så vi kunde inte behålla några tackor och köpa bara en bagge. Istället bestämde vi oss för att behålla årets förstfödda, Elminster, som vuxit enormt bra och redan visar lugnt beteende och koll på läget för sina halvbröder. Två nya årstackor har vi redan skaffat från en besättning utanför Mjölby, och nu behöver vi byta/sälja Elminsters mamma, så är vi i hamn sedan.

---

Nöjd häst på sommarbete

Hästarna
Hästarna har haft det oförskämt bra hela sommaren, då vi fick låna vår hovslagares stora sommarhage. Där har de gått ihop med hans får och mumsat, och vi har kunnat spara på gräset inför hösten i våra egna, något mindre hagar. Peppar peppar så har hästarna varit fina och friska, inget fång eller kolik trots att invänjningen på gräs i våras fick gå fortare än tänkt då hötillgången plötsligt tog slut från alla bönder vi letade hos (ett dåligt höår förra året var boven). Nu har vi börjat jobba hästarna lite hårdare med längre trav- och galoppsträckor än under sommaren, och även om de tycker det är roligt att vara ute så märks det att omfånget och kondisen behöver jobbas på efter sommarslappa dagar. 😉

---

Katterna

Milla myser

Även om vi pratade om att ta hem en tredje liten kisse i våras, så blev det inte så och det kanske var bra. Kissen och Milla har varit jättebråkiga med varandra och försökt vinna vår gunst inför den andra. Milla kom hem med en otäck svullnad på halsen för ett tag sedan, som visade sig komma ur ett bett -troligen från en annan katt. Dock lade det sig snabbt och läkte superfint under tvätt och kontroll, vilket var skönt. I övrigt fortsätter de med sina rutiner i att fånga ödlor och fåglar sommartid, byta av varandra på revirrundorna och båda följer alltid med bort till hästarna förstås (så vi inte går vilse eller råkar ut för något).

Hönshjärnan: full av språk

Det finns så oändligt många talesätt och uttryck som kommer från djurvärlden, och inte minst från hönssammanhang.

Några spontana:
Försvara med näbbar och klor
Hönsmamma
Stolt som en tupp
Som en äggsjuk höna
Livet på en pinne
Trilla av pinn
Ruva på (en hemlighet)
Högsta hönset
Hackkyckling
Som en yr höna

Ett annat uttryck är “hönshjärna”, som vanligen syftar på att man inte har mycket i huvudet. Och visst har de små hjärnor med några få fokus (äta, säkerhet, dagens hierarki, ägg, kycklingar, vakta på fara). Visst är det så att hur upprörda de än är när vi kommer in i hönshuset, kan de glömma bort att vi är där om vi bara står stilla en stund. Och bli dödsförskräckta på nytt när vi rör oss igen.

Men! För att vara så glömska och snäva i sin världsbild, har de ett enormt interaktionsspann och ett stort språk. Att sitta en längre stund och iaktta gruppen visar ett stålhårt system där alla har en plats i hierarkin, och nåde den som försöker hävda sig utanför ramarna! Att hierarkin sedan förändras då och då baserat på olika tydliga, eller otydliga, faktorer gör det förstås mer komplicerat.
Mycket spännande.

Vi har också fått lära oss en hel del hönsspråk av våra husdjur. För det som initialt bara låter som kackel med rop, är nyanser och rak kommunikation på många olika sätt. Kan vi härma ljuden, får vi också med oss hönsen bättre. Och det finns dialekter; när vi tagit in nya höns/tuppar från andra besättningar dröjer det några dagar, och sedan har den nya anpassat sitt språk till gruppens. Oavsett hur annorlunda den nya pratade från början. Det är häftigt!

Här kommer någon slags liten ordlista till de vanligaste lätena hos våra höns:

“Kåkk-kåkk-kåkk” = Här finns det mat! Fina grejer också! Kom allihop, värsta maten!

“Rrrrrrrriiiiiii!” = Nånting är konstigt, kanske farligt, jag vet inte, men bäst att varna lite i alla fall! Stå still sålänge!

“Kuckeli-kuuuuu!” = (tuppen) Jag är HÄR! JAG är här! Se mig! JAG ÄR HÄR!

“Kuckeli-krraaaaaahhh….” = (tonårstuppen) Jag är H*hosthost*här… kanske… Semejrå! Sjyssta!

“KrrrraaaaaAAAAAAA!” = Stor fara! Ta skydd! Rädde sig den som kan!

“Kakakakakakakakakakakakaakaaaa! (upprepa)” = Den där människan är här igen och stööör! Stör sa jag! Alltså, det är inte värt att fly, men det är så stöörigt!

“Puh-kaaaAA! Puh-kaaaaaAAAAAA! (upprepas oändligt länge)” = (höna) DU HAR TAGIT MITT REDE! Där JAG ska värpa! Jag är så galet dödskränkt så du anar inte! JAAG SKA VÄRPA DÄÄR!!1!

Fotvård för fäfot

Det är ganska många saker vi finner oss stå och göra, som vi aldrig hade kunnat lista ut innan vi flyttade ut på landet. Vi kan stanna upp, skratta gott och fundera över vad vi hade sagt om oss själva om vi vetat det för några år sedan. En sådan aspekt är fotvård för våra djur, som upptar rätt mycket tid när vi tänker efter.

Hästarna

Förra fredagen hade vi hovslagaren hos oss för första gången. Turligt nog har vi en granne som arbetar med yrket, så det var smidigt både för honom och oss. Korint är den som blir mest rastlös och är svårast att hålla still, men hovslagaren menade att båda var väldigt snälla jämfört med hur det skulle kunna varit…

Båda hästarna fick av de gamla skorna, verkas (“klippa naglarna”) och få nya skor fram. Sedan Emma sist var aktiv i hästvärlden har det kommit alla möjliga nya trixiga uppfinningar, så det var ett lätt beslut att lägga i snösulor mellan skon och hoven också. Det är som en silikonsko med ett rör som ligger i hoven, vilket förhindrar att snö och is får fäste. Om det händer, bildas “styltor” av packad snö under hästens fötter och snubbelrisken och vrickningsrisen blir mycket stor. Det är skönt om vi kan undvika det, särskilt för Korint som är tung och snubblig av sig själv redan från början.

Vi pratade också om strålrötan, men hovslagaren tyckte inte att det var särskilt farligt och snarast att Korints fötter var lite dåligt ansade än att det var uppluckrat av svamp och bakterier. Också bra! Vi fortsätter hålla koll och såptvätta deras hovar om vi märker djupare strålfåror eller flikiga strålar i alla fall. Men det luktar inte illa och vi är inte oroliga efter utlåtandet.

Fåren

Fåren ska också verkas med jämna mellanrum. Även om våra är
utegångsfår och sliter ned klövarna naturligt, räcker inte slitaget till under de mer blöta och mjukmarkade årstiderna. Den verkningen löser vi själva dock, med en sekatör eller sax som är vass på båda skären. Och starka fårbrottningsarmar förstås, det är viktigt att fåren är stilla när vi klipper tånaglarna på dem.

Bane (storbaggen) hittade vi halt för ett tag sedan, vilket är första gången för något av våra får. Vi hittade inget särskilt i foten annat än att undersidan av klöven i fråga var rätt ojämn. Skräcken för att det skulle vara klövröta infann sig omedelbart, då det är en mycket smittsam och elak sjukdom som tar år att bli av med. Vi skrubbade och desinficerade klöven så bra vi kunde. När veterinären var ute för att vaccinera hästarna passade vi således på att fråga om Bane. Med bättre ögon och erfarenhet än oss, hittade han snabbt en grov sticka som kilat in sig i klövspalten (“mellan tårna”), och som inte alls var krånglig att få bort. Puh! Därefter följde fem dagars fortsatt tvätt med såpa och vatten så att såret skulle läka utan infektionsrisk. Nu är Bane inte halt längre, och vi har lärt oss något nytt!

Hönsen

Hönsen sliter också ned sina klor själva under större delen av året, men när det är regnigt och blåsigt går de helst inte ut. Att sitta på sin pinne och uggla ger inte mycket slitage på klorna, så de får vi också klippa under vinterhalvåret. Det är lättare än med fåren, vad gäller brottningsmatcherna…

Nu har vi för första gången upptäckt att några av hönorna har fått kalkfötter. Det orsakas av en sorts kvalster, som lägger ägg mellan fjällen på hönsfötterna. Fjällen reser sig och om det är obehandlat kan det spridas upp på hönans kropp och orsaka mycket lidande. Efter att ha läst in oss på hur det behandlas, bar det av ut i hönshuset för en ordentlig omgång fotvård.

Känslan av att såpskrubba hönsfötter med en tandborste och sedan smörja in dem med ett tjockt lager lotion (för att kväva kvalstrena) var mycket surrealistisk. Hönsen verkade gilla det i alla fall, utom en som säkert var kittlig mellan tårna. Kuren verkar ha gett resultat, men det blir nog en omgång till ikväll för att vara på den säkra sidan.

Inget status quo här!

Livet på landet är allt annat än stilla tv-tittande från soffan, det kan vi lugnt säga! Förutom att vi båda är ganska aktiva när det gäller att se och hitta på nya projekt, är det ju en aktiv vardag i och med vår boendetyp och djuren. Sedan hästarna kom har rutinerna vuxit ganska mycket, eftersom det är större djur som dessutom behöver aktiveras fysiskt mer än vad t ex får, höns och katt löser på egen hand. Och i vintertider, när vattnet fryser dag som natt, blir det extra mycket insatser som behöver ske.

Hittills har det på sistone sett ut som följer:

Morgon (ca 06.00-07.00)

• Ge hästarna halva morgongivan i boxen.
• Fyll på mat till hönsen, kolla att vattnet är rent.
• Ge baggarna morgonhö och fyll på vatten vid behov.
• Gå bort till tackorna (hage ca 0,5 km bort) och ge morgonhö, samt kolla vattnet.
• Fyll på mat och byt vatten till katterna.
• Sätt på elen och fyll på vatten vid behov i hästhagen
• Släpp ut hästarna och ge resten av morgongivan i hagen.

Eftermiddag (ca 16.00-18.00)

• Ge hästarna eftermiddagshö och fyll på vatten i hagen.
• Ge baggarna eftermiddagshö, mineraler och kraftfoder och byt/fyll på vatten.
• Gå bort till tackorna med dubbel högiva, mineraler och kraftfoder.
• Byt/fyll på vatten till tackorna och ta bort pinnar ur pälsen på dem (nyponsnår…).
• Mocka hos hönsen, sopa golvet utanför, ge dem mat och byt vatten vid behov.
• Mocka hos hästarna, halma vid behov. Byt vatten i boxarna.
• Fyll på foderpåsar inför kvällen och morgondagen för hästar, baggar och tackor.
• Fyll på mat och byt vatten till katterna.

Tis, tor, fre, lör och sön har vi sedan tagit in hästarna, borstat och ridit/tömkört/promenerat/longerat, vilket har tagit ungefär två timmar totalt.
(Onsdag är vi på ridlektion på ridskolan, så det blir ändå hästpyssel visserligen.)

Kväll (ca 20.30-21.30)

• Ge baggarna kvällshö och se över vattnet.
• Ta in hästarna, stäng av elen i hagen.
• Förbered morgondagens lunchgiva i hagen (göms i halm i hagen).
• Borsta av hästarna, kolla hovarna. Såptvätta hovarna.
• Ge hästarna kvällsmat och se till att vatten är påfyllt.
• Släck/stäng till hönsen om det inte redan är gjort.

Som den uppmärksamma läsaren förstår, har det varit väldigt lite tid över till att exempelvis diska, laga mat, städa, eller bara titta på tv-serier.

Vi har sett över rutinerna för ett hållbarare leverne, och nu när det blev vinter och vi behöver bära ut varmvatten minst två gånger om dagen till alla djur (då vattnet fryser i hagarna) har vi gjort en del förändringar. Emma som jobbar 80% kommer lägga om arbetstiden så hon går tidigare på dagarna, istället för att jobba fulla dagar mån-tor och vara ledig fre. Det gör att djuren kan göras medan det fortfarande är ljust, och kan vara klara när Mats kommer hem. Då blir hästarna aktiverade tidigare också. Vi flyttade tackorna till hästhagen förra helgen, så vi slipper kånka vatten och hö en halv kilometer två gånger om dagen. Det frigör mycket tid, och dessutom har vi en stor balja med vatten till både hästar och tackor då, istället för en massa olika hinkar.

Vi får se hur den nya rutinen gör sig till vardags, men vi tror att det gör skillnad. Framförallt kan vi hinna sova ordentligt, och också känna oss lugnare i att vi hinner med något mer på kvällarna än allt djurfix. Det är dock viktigt att poängtera att det är ljuvligt, vi ångrar ingenting! Och såhär hurtiga har vi aldrig varit, med 3-4 timmars utetid varje dag efter jobbet och mycket fysiskt arbete under den tiden. Särskilt bra på vintern, när det kanske är enklare att stanna inne för att det är kallt ute. Inget sånt på Skogstorp!