Posts Tagged ‘kallblod’

Nu har snön kommit till Skogstorp, och vinterkylan med den. Våra djur är ute så mycket som är rimligt året runt, utifrån hur det ser ut med skydd och valfrihet för dem. Just våra höns är rätt pippliga, de går inte ut om det är snö på marken. Ett tak i hönsgården finns på planeringsstadiet, så det kan vara barmark för dem även på vintern. Fåren har vindskydd i båda sina huvudhagar nu, där vi halmar. De ligger oftast ute i snöyran ändå; gutefår är tuffa i sin natur!

Hästarna står ju i vår ombyggda carport, så det är uteboxar med öppningsbara fönster kan man säga. Det blir minusgrader därinne också när det är riktigt kallt, men i själva boxarna värms det upp bra. Vi lägger inte på täcken förrän det är under -10 därinne på natten, och då hade de nog egentligen klarat sig ändå. Dels sätter de riktigt tjock vinterpäls, våra kallblod, och dels kör vi med djupströbädd som värmer underifrån.

En djupströbädd baseras på att en del av gödslet ligger kvar nere i bädden, och när det “brinner” som det kallas (den kemiska reaktionen när innehållet bryts ned) alstras värme som då stiger i och ur bädden.

img_3665

Spånbasen lagd!

Rent praktiskt är det lite pyssel när man startar och avslutar en djupströbädd, men underhållet under året är lättare än om man mockar ut allt gödsel varje dag. Det går också åt mindre strömaterial, i det här fallet halm, än om man hade tagit bort allt blött och bajsigt.

img_4949

Halm under påfyllnad, inte på långa vägar tillräckligt än…

Starten innebär att börja med en helt tom box. Basen är spån, som ska vara djupt nog för hästen att stå på i en-två veckor (dvs minst 1 dm, men gärna mer). Här får man fylla på under tiden vid behov. Man mockar ur det översta lösa, men poängen är att spånet ska suga upp vätan och bilda grundnivån för förbränningen.

Sedan är det dags att lägga på halm, och då gäller det att överdriva! En bra halmbotten kräver sin mängd, då hästen kommer trampa runt i det, ligga och platta till det och dessutom äta upp hälften (i alla fall om man är en ardenner som heter Korint). Det gäller att ha lite koll i början, så halmbasen blir tillräcklig, annars missar man poängen med djupströbädden och måste ändå mocka ur/fylla på en massa halm hela tiden.

img_4563

Tömning pågår. Här syns djupet på bädden efter säsongens slut. Välpackat och förbränt!

Under pågående djupströbädd mockar man ut bajshögar uppepå och det värsta blöta. Sedan är halmen i övrigt torr upptill, och funkar utmärkt som grund. Vi halmar på nytt en gång i veckan för att hålla torrlagret tillräckligt, så inget varje-dag-spring med halm inte! Mockningen blir också lättare än om vi hade kört en mocka-ur-allt-varje-dag-rutin. Så för oss funkar detta utmärkt, och det bidrar med värme i boxarna.

img_4566

En potatisbädd med gödsel från boxarna underst!

När det är dags att tömma boxarna helt sedan, vilket man vill göra åtminstone en gång per säsong, kommer det tyngsta arbetet. Det är dock en engångshändelse på året för oss, då hästarna inte står inne alls under de varma månaderna. Att tömma en djupströbädd innebär att mocka ur allt som packats och förbränts under året. Som vi brukar säga; “vem behöver gymkort?”. Det vi mockar ut har vi använt som grundgödsel i odlingslanden, vilket också är en toppen-effekt av den här rutinen. Sen får boxarna stå tomma och vädra tills det är dags att börja om på hösten igen.

Korint vilar hakan i väntan på kvällsmat.

Korint vilar hakan i väntan på kvällsmat.

Nu har vi haft hästarna i ett halvår ungefär. Innan vi köpte dem, läste vi att det kunde ta upp till sex månader för en ny häst att landa och komma tillrätta. Det har stämt rätt bra för våra. I höstas var det mesta spänt, utom en “honeymoon” där vi kunde rida barbacka, hitta på hinderbanor på gårdsplanen och de hängde med på allt vi bad om. I vintras var knappt en tur problemfri, med mycket spändhet och skenrundor. Nu märker vi dock markant skillnad; de är lugnare hela tiden, de börjar hitta på vardagsbus och om något skrämmer dem gör de ett hopp och väntar sedan in vårt beslut. Vi har börjat kunna gå utom synhåll (t ex runt en krök) med den ena utan att den andra blir jättestressad, och de lyssnar så otroligt fint på vårt kroppsspråk vad gäller tempo och halter.

Lotus bär sin pinne. Nöjd.

Lotus bär sin pinne. Nöjd.

Vi har förstås också lärt känna dem bättre nu. Rätt ofta ställer vi oss frågan om det inte är två hundar vi köpt egentligen. Korint är en fena på att spåra! Ned med mulen i marken precis som Maximus i Disneys Trassel, och sedan kan han hitta den gömda lunchgivan i hagen på en minut. Då börjar han spåra uppe på grusvägen, hela vägen in till hagen och bort till buskaget där den ligger gömd. Lotus tycker såklart att det är mycket praktiskt, han inväntar Korints spår och följer sedan efter rakt till maten…

Lotus då? Han blir inte helt avslappnad när vi är ute, förrän han har fått plocka någon form av grässtrå eller pinne att bära med sig i munnen. Han äter det inte, det ska bara vara där. Man kan ju smälta för mindre.

Vi har också lärt oss mer om deras egenheter generellt. Att Korint älskar vägkorsningar mest av allt, och även om han förr alltid ville svänga höger så har han börjat välja mer fritt nu (tills vi övertygar honom om att vi bestämmer). Lotus är lugn nog att på lång tygel plötsligt se något han tycker är en stig, och svänga rakt ut i skogen för att utforska. Just nya vägar och stigar älskar de båda två. Lotus har också blivit mer okej med att hälsa vid huvudet när han är i boxen, så hans privata sfär släpper in oss även där.

Korints tappsko. Notera storleken...

Korints tappsko. Notera storleken…

Det finns såklart andra saker som hästägare som kan vara lite knöligare. Vi hade vår första tappsko för ett tag sen, när Korint studsat runt i hagen lite extra. Som tur var skulle hovslagaren komma bara någon dag senare, så det ordnade sig utan extrautgifter. Och Lotus förmåga att gå som en ostbåge när vi rider, så fort det blir lite jobbigare. Han är superkänslig för vikthjälperna, så det blir många ostbågs-skänkelvikningar i försöken att rakställa honom… Och Korint vill helst inte böja sig alls, men han går på form som en riktig hjältehäst.

Våra rutiner och prioriteringar har verkligen förändrats sedan de här två stjärnorna kom in i våra liv, och det är värt varenda sekund. Aldrig går det så fort att släppa jobb och stress och annat som när vi går ut med hästarna, eller står och mysryktar i boxen. Fantastiskt! Och vi är så glada över att de har så tydliga personligheter, så de tycker saker och inte bara går med på allt vi säger. Det vore inte ett dugg roligt.

 

IMG_4411 IMG_4272

 

 

Nu har det gått jättelång tid sedan senaste inlägget. Generellt är väl trenden att bloggen tystnar under sommarhalvåret, när alla projekt ska färdigställas och utomhuset tillbringas mest tid i. I år har det dock förflutit ytterligare tid sedan sommaren, framförallt på grund av vårt största nyförvärv: hästarna!

För Emma har det varit en dröm hela livet att få ha egen häst. För Mats har det varit en svår rädsla fram till förra sommaren. Så att väl få hem dem till slut, efter att i åtta månader (and counting) ha mätt, sågat, spikat, målat, köpt tusen prylar (eltrådshållare för hörn, de låg minsann inte i samma påse som resten av eltrådshållarna!), mätt igen och hamrat lite till kunde vi känna oss redo nog att få hem dem. Letandet tog förstås sin lilla tid, och även om inget blir som man har tänkt sig så är vi så himla glada över individerna vi hittat.

Lotus Blue Lotus (Lotus, till vardags) är en Irish Cob (Tinker) med smäcker kroppsbyggnad och hög energinivå. Han kommer från en ridskola där han inte passade, eftersom han alltför lätt gjorde som han ville med barnen (vilket var att gå in och ställa sig i mitten av manegen, och inte göra mer). För en längre person med lite vana är det inte det minsta problem, och han går så galet fint när man hittar rätt. Fast han bara är 6 år är han riktigt lyhörd och formbar, och vi ser fram emot att kunna rida för tränare på honom nästa år. Han verkar också vara lite NH-tränad, så vårt spirande intresse för frihetsdressyr ska nog få lite mer fokus när han väl landat i ett lugn hemma hos oss.

KorintKorint är en 10-årig ardenner som är både inriden och inkörd. Han är superstabil, har varit sällskapshäst på ett stödboende tidigare och är snäll som bara ett kallblod kan. En del överviktig, men det jobbar vi på. Hans främsta metod för att protestera är att tvärstanna och inte röra sig ur fläcken. Ganska klurigt med en 650-kilos ardennerkloss! Det blir också bra balans- och sitsträning på Korint, i och med hans runda magform. Sadeln glider gärna hit och dit om man har vikten för långt åt ena hållet, så det är nyttigt att få “direkt feedback” på när man börjar snedbelasta sig. En kortare sadelgjord behöver dock införskaffas, och vi fick höra att en brösta kanske kan förhindra glid också.

Självförsörjningsmässigt är planen att hästarna ska hjälpa till i jordbruket (så vi slipper gräva fler nya land för hand, det är jobbigt…) och kanske också fungera som inkomstkälla i ett framtida företag (bröllopskörningar, någon?). En stor effekt av dem är dock också livskvalitét, förstås. När vi är med hästarna finns ingen tid, och mycket sällan tankar på annat som måste göras. Det är fantastiska djur med fantastiska egenskaper, och det är en ynnest att få dela upplevelser med dem.

Det är en hel del pyssel med hästarna, och det är märkligt vad fort man anpassar sig och hur naturligt det blir i vardagen! Häromdagen fick de sin årliga vaccination, och nästa vecka kommer hovslagaren (vi hade visst en granne som är legitimerad hovslagare, där ser man!) Vi har lyckats klippa Lotus själva, så han inte är genomblöt varje gång vi har varit ute (Tinkerpäls är magiskt varm). Lite strålröta har de båda två efter all gegga och blöta, kanske ihop med att de inte aktiverades så hårt när de anlände. Vi skrubbar hovarna med såpa dagligen, har tagit bort kraftfodret och försöker jobba dem fem dagar i veckan så länge. Lotus hovar är jättefina nu, Korints är det mer att göra med (men det var nog en del när han kom också).

Det börjar bli en bra bädd i boxarna nu, även om Lotus gräver runt och Korint lägger allt bajs på ett ställe, så han har skidbacke. Vi halmar och flyttar om så gott det går i takt med deras förehavanden. Första omgången hö är slut, så grannbonden levererar nytt imorgon, ända in på gården. Och förhoppningsvis får vi färdigt den helt nya hagen till helgen, så de får utforska ännu en ny miljö på egna villkor (bästa storbonden: “Ja, jag kan gå med på att arrendera ut mer, om ni går med på att ta all mark där.” Eh, okej. Japp, javisst. Inga problem med det!).

kvällstur