Posts Tagged ‘tinker’

Som omväxling till ridning, promenader, tömkörning och skogsmys har vi skaffat en pilatesboll till hästarna. Den fundersamma kan gärna dra en snabb googling för att se hur kul hästar kan tycka att det är att härja runt med en stor boll (eller gå direkt hit för underhållning!).

Upprymda gick vi ut i hagen för att testa. Här är den initiala reaktionen från Korint och Lotus:

Efter det något svala intresset försökte vi oss på den mer pedagogiska biten istället. Här är Emmas freebaseade boll-utbildning med två hästar som aldrig tidigare sett oss begära nåt sånt här knasigt:

Korint är otroligt snabblärd, på bara tre uppmuntranden förstod han att putt på boll är lika med godis. Däremot slutar ju inte hans intelligens där, utan han listade istället ut att godiset kom från den där påsen bakom min rygg, och då var ju bollen bara ett onödigt mellansteg… Nästa gång ska jag inte ha godispåse som ett objekt, utan i fickan eller så.

Lotus är också smart och snabblärd, verkligen. Dock har han lite svårare att behålla fokus på en grej, han är lite närmare spattighetshållet och måste kolla runt, pyssla med annat och känna att han själv bestämmer över situationen emellanåt. Han är oändligt mycket lugnare i psyket än när han kom, men fortfarande har han hög integritet och är noga med vad som händer runt honom. Sedan är det såklart inte lätt när högrankade Korint klämmer sig in och ska ta över, alltid.

All in all; ett roligt test och vi kommer definitivt fortsätta pyssla med den mentala träningen också! Varva lastträning, bollträning, stå-på-platta-träning, stanna-vid-pallen-träning… Det finns mycket att trixa med!

Korint vilar hakan i väntan på kvällsmat.

Korint vilar hakan i väntan på kvällsmat.

Nu har vi haft hästarna i ett halvår ungefär. Innan vi köpte dem, läste vi att det kunde ta upp till sex månader för en ny häst att landa och komma tillrätta. Det har stämt rätt bra för våra. I höstas var det mesta spänt, utom en “honeymoon” där vi kunde rida barbacka, hitta på hinderbanor på gårdsplanen och de hängde med på allt vi bad om. I vintras var knappt en tur problemfri, med mycket spändhet och skenrundor. Nu märker vi dock markant skillnad; de är lugnare hela tiden, de börjar hitta på vardagsbus och om något skrämmer dem gör de ett hopp och väntar sedan in vårt beslut. Vi har börjat kunna gå utom synhåll (t ex runt en krök) med den ena utan att den andra blir jättestressad, och de lyssnar så otroligt fint på vårt kroppsspråk vad gäller tempo och halter.

Lotus bär sin pinne. Nöjd.

Lotus bär sin pinne. Nöjd.

Vi har förstås också lärt känna dem bättre nu. Rätt ofta ställer vi oss frågan om det inte är två hundar vi köpt egentligen. Korint är en fena på att spåra! Ned med mulen i marken precis som Maximus i Disneys Trassel, och sedan kan han hitta den gömda lunchgivan i hagen på en minut. Då börjar han spåra uppe på grusvägen, hela vägen in till hagen och bort till buskaget där den ligger gömd. Lotus tycker såklart att det är mycket praktiskt, han inväntar Korints spår och följer sedan efter rakt till maten…

Lotus då? Han blir inte helt avslappnad när vi är ute, förrän han har fått plocka någon form av grässtrå eller pinne att bära med sig i munnen. Han äter det inte, det ska bara vara där. Man kan ju smälta för mindre.

Vi har också lärt oss mer om deras egenheter generellt. Att Korint älskar vägkorsningar mest av allt, och även om han förr alltid ville svänga höger så har han börjat välja mer fritt nu (tills vi övertygar honom om att vi bestämmer). Lotus är lugn nog att på lång tygel plötsligt se något han tycker är en stig, och svänga rakt ut i skogen för att utforska. Just nya vägar och stigar älskar de båda två. Lotus har också blivit mer okej med att hälsa vid huvudet när han är i boxen, så hans privata sfär släpper in oss även där.

Korints tappsko. Notera storleken...

Korints tappsko. Notera storleken…

Det finns såklart andra saker som hästägare som kan vara lite knöligare. Vi hade vår första tappsko för ett tag sen, när Korint studsat runt i hagen lite extra. Som tur var skulle hovslagaren komma bara någon dag senare, så det ordnade sig utan extrautgifter. Och Lotus förmåga att gå som en ostbåge när vi rider, så fort det blir lite jobbigare. Han är superkänslig för vikthjälperna, så det blir många ostbågs-skänkelvikningar i försöken att rakställa honom… Och Korint vill helst inte böja sig alls, men han går på form som en riktig hjältehäst.

Våra rutiner och prioriteringar har verkligen förändrats sedan de här två stjärnorna kom in i våra liv, och det är värt varenda sekund. Aldrig går det så fort att släppa jobb och stress och annat som när vi går ut med hästarna, eller står och mysryktar i boxen. Fantastiskt! Och vi är så glada över att de har så tydliga personligheter, så de tycker saker och inte bara går med på allt vi säger. Det vore inte ett dugg roligt.

 

IMG_4411 IMG_4272

 

 

Nu har det gått jättelång tid sedan senaste inlägget. Generellt är väl trenden att bloggen tystnar under sommarhalvåret, när alla projekt ska färdigställas och utomhuset tillbringas mest tid i. I år har det dock förflutit ytterligare tid sedan sommaren, framförallt på grund av vårt största nyförvärv: hästarna!

För Emma har det varit en dröm hela livet att få ha egen häst. För Mats har det varit en svår rädsla fram till förra sommaren. Så att väl få hem dem till slut, efter att i åtta månader (and counting) ha mätt, sågat, spikat, målat, köpt tusen prylar (eltrådshållare för hörn, de låg minsann inte i samma påse som resten av eltrådshållarna!), mätt igen och hamrat lite till kunde vi känna oss redo nog att få hem dem. Letandet tog förstås sin lilla tid, och även om inget blir som man har tänkt sig så är vi så himla glada över individerna vi hittat.

Lotus Blue Lotus (Lotus, till vardags) är en Irish Cob (Tinker) med smäcker kroppsbyggnad och hög energinivå. Han kommer från en ridskola där han inte passade, eftersom han alltför lätt gjorde som han ville med barnen (vilket var att gå in och ställa sig i mitten av manegen, och inte göra mer). För en längre person med lite vana är det inte det minsta problem, och han går så galet fint när man hittar rätt. Fast han bara är 6 år är han riktigt lyhörd och formbar, och vi ser fram emot att kunna rida för tränare på honom nästa år. Han verkar också vara lite NH-tränad, så vårt spirande intresse för frihetsdressyr ska nog få lite mer fokus när han väl landat i ett lugn hemma hos oss.

KorintKorint är en 10-årig ardenner som är både inriden och inkörd. Han är superstabil, har varit sällskapshäst på ett stödboende tidigare och är snäll som bara ett kallblod kan. En del överviktig, men det jobbar vi på. Hans främsta metod för att protestera är att tvärstanna och inte röra sig ur fläcken. Ganska klurigt med en 650-kilos ardennerkloss! Det blir också bra balans- och sitsträning på Korint, i och med hans runda magform. Sadeln glider gärna hit och dit om man har vikten för långt åt ena hållet, så det är nyttigt att få “direkt feedback” på när man börjar snedbelasta sig. En kortare sadelgjord behöver dock införskaffas, och vi fick höra att en brösta kanske kan förhindra glid också.

Självförsörjningsmässigt är planen att hästarna ska hjälpa till i jordbruket (så vi slipper gräva fler nya land för hand, det är jobbigt…) och kanske också fungera som inkomstkälla i ett framtida företag (bröllopskörningar, någon?). En stor effekt av dem är dock också livskvalitét, förstås. När vi är med hästarna finns ingen tid, och mycket sällan tankar på annat som måste göras. Det är fantastiska djur med fantastiska egenskaper, och det är en ynnest att få dela upplevelser med dem.

Det är en hel del pyssel med hästarna, och det är märkligt vad fort man anpassar sig och hur naturligt det blir i vardagen! Häromdagen fick de sin årliga vaccination, och nästa vecka kommer hovslagaren (vi hade visst en granne som är legitimerad hovslagare, där ser man!) Vi har lyckats klippa Lotus själva, så han inte är genomblöt varje gång vi har varit ute (Tinkerpäls är magiskt varm). Lite strålröta har de båda två efter all gegga och blöta, kanske ihop med att de inte aktiverades så hårt när de anlände. Vi skrubbar hovarna med såpa dagligen, har tagit bort kraftfodret och försöker jobba dem fem dagar i veckan så länge. Lotus hovar är jättefina nu, Korints är det mer att göra med (men det var nog en del när han kom också).

Det börjar bli en bra bädd i boxarna nu, även om Lotus gräver runt och Korint lägger allt bajs på ett ställe, så han har skidbacke. Vi halmar och flyttar om så gott det går i takt med deras förehavanden. Första omgången hö är slut, så grannbonden levererar nytt imorgon, ända in på gården. Och förhoppningsvis får vi färdigt den helt nya hagen till helgen, så de får utforska ännu en ny miljö på egna villkor (bästa storbonden: “Ja, jag kan gå med på att arrendera ut mer, om ni går med på att ta all mark där.” Eh, okej. Japp, javisst. Inga problem med det!).

kvällstur